maddeochpojkarna

av saknad.. för 2 år sen försvann min bästa kompis mamma,en underbar och väldigt speciell kvinna.
Under mina tonår så va ja väldigt mycke hemma hos Karin och Camilla, och då lilla Ronja, fortsatte att hälsa på Karin rätt ofta när Camilla och Ronja flyttade till Duved under ett par år,jag va den obligatoriska katt och blomm vakten (även om blomorna oftast dog i min vård) när hon åkte till Duved för att hälsa på.
Saknaden blev stor och de går inte en dag utan att ja har Karin i mina tankar.

Den 26 september för 2 år sen så gick Karin ut på en av sina vanliga promenader,vid halv 4 på em var sista gången ja såg henne,då jag kom till huset hon bodde i,skulle leverera mat till en av hennes grannar,och jag såg hur Karin sneddade över diket som går upp mot järnvägen och mot el ljusspåret,tänkte inte så mycket mer på de då.
Morron efter då ja kom till huset ( i jobbet) så tänkte ja att idag ha Karin tagit sovmorron,för de var inte uppdraget i hennes fönster.
På kvällen ringer Camilla och undrar om ja kan fara och kolla om Karin är hemma,då en vän till dom inte fått tag på henne under dagen,åker dit och ringer på,försöker titta in i fönstren för att tanken va att de kanske hänt henne nått.
Går till en granne i huset bredvid för att höra om hon sett henne,och hon hade inte sett Karin på hela dagen,får tag på vaktmästaren som hjälper till att få tag på nycklar så vi kan gå in i lägenheten,dagens post låg då kvar på dörrmattan.
Camilla som då bodde i Östersund ringer då polisen och då drar allt igång,Camilla,Matte och Ronja kommer direkt från stan,helikopter med värmekamera far från Stockholm,poliser från Östersund kommer.
Vi åker runt lite småvägar och ropar,i hopp om att hon finns nånstans runt elljussåret och kanske gjort sej illa.
Under natten så kommer polisen då och då för att uppdatera oss,vi blev rädda varje gång de ringde på dörren,för att de skulle komma och säga att de hittat henne död.
Var fint på dagen,men en väldigt kall kväll och natt, kröp ner till -8 grader.
Hundar sökte,helikoptern flög hela natten,hela dagen,hemvärnet blev utkallad,och vi gick själva.
De sista spår man hade var att hon skrivit i boken som går efter 2.5 km spåret,och att en kvinna träffat på henne på 5 km spåret vid halv fem tiden den 26e september.

Polisen letar tom lördagen den 29e,och sen drar de in sina insatster för de kan inte längre gå att tro att hon finns i liv, de är då vårat eget sökande drar igång på allvar.
Varje dag är vi ute,kollar kartor,går går och går.. men man blir tillslut alldeles tom på vars man ska leta,hennes andra barn kommer upp under en dag.. och endel andra letar ju såklart med.
Ronja,Camillas dotter,som var mommas ögonsten,var så otroligt stark under denna tid,tänk er som 15 åring leta efter sin älskade försvunna momma. Dom hade en alldeles speciell relation dom.

Camilla som varje dag letar sin försvunna mor,vilken styrka de finns i dom.

2 veckor går det,vi letar och letar,men snön börjar hota me sin ankomst,då ringer en jägare till Camilla,han har funnit Karin,rätt långt utanför polisens sökområde,ovanför Bergbodarna.
Låter väl tokigt,men de va så skönt,att hon fanns innan snön kom och stoppade vårt sökande.
Vi gick upp nån dag senare,och tände ljus på hennes plats.
 
Nu har 2 år gått,och vi gick upp dit idag och tände ljus,hon är begravd i Duved,men detta är en alldeles speciell minnesplats.
 Min vän Camilla och hennes underbara dotter är de starkaste människor ja vet,dom har fått gå igenom så många tunga händelser i sitt liv.
Karin va den familj de hade.

                         
Stugan vid Bergbodarna        Ljusen vi tände                  Camilla och Ronja vid         Dagen efter Karin
                                                                                      minnesplatsen                  hittats  07


 Underbara saknade Karin                          
Ett av de sista fina minnen ja har,är ett par dagar innan hon försvinner,då står ja nedanför hennes balkong och hon säger till mej- Ja tycker så mycket om dej. 
Det är ett fint sista möte.